Linda! Jag sitter här i natt o läser igenom Din blogg. Jag har länge funderat över vad jag vill säga Dig. Fortfarande vet jag inte riktigt. Jag ser att Ditt liv är som en berg o dalbana, ena dagen värsta uppåt..andra dagen i djupaste misär. Vad som fattas Dig vet jag inte, vad som hänt Dig vet jag inte, vilka sår som är värst... jag vet inte. Jag kan fundera kring det. Vet Du? Släpper Du fram det som varit värst? Det är ok att vara arg. Det är ok att vara förvrrad. Det är ok att bara vara. Det är ok att släppa vissa saker. För Din egen skull. För allt som hänt kan aldrig ändras, men man kan släppa det , lära sig något om än dyrköpt, och gå vidare.
Jag blir arg när jag läser att Du inte får hjälp. Du skriker på hjälp, lillan. Skriker. Du får inte ge Dig. För din egen skull. För Din rättighet att leva ett bra liv. Ge Dig inte. Du får INTE skära Dig! Du får INTE sluta leva! Om Du får såna tankar så kom ihåg vad jag sagt här. Om just det bestämmer jag nu. Inte Du!Jag kan inte hindra Dig, men du ska tänka att jag får inte för Sandra ( för jag har ett helvetiskt humör och det vill Du inte utsätta dig för! ;) Jag är Ditt tankestopp. Från o med nu e jag det. Tankestopp. Om Du vill. Ah! Du har fan inget val! Som sagt JAG bestämmer om det nu! För jag bryr mig Linda. Jag bryr mig. Jag kan inte alltid finnas där när Du behöver men du får inte tro att jag och de andra inte bryr oss.Jag avslutar med att säga att jag tycker att Din blogg borde heta Kampen för livet.. För det är det Du för. En kamp för Ditt liv.Kramar
Sandra the bessewisserkusse

Hejsan Linda
Var inne en snabb vända bara.....
Trillar in fler gånger...
HaDe
Var rädd om dig

Bosse
Farbror